Lusthus, är en byggnad som är uppförd i en trädgård, för mera tillfällig vistelse, för rekreation, förr även liktydigt med lustslott, numera om mindre trädgårdspaviljong.
Lusthusens historia hör ihop med trädgårdskonstens utveckling från renässansens trädgårdar med spaljéhus, labyrinter och lusthus till barockträdgårdens geometriska skapelser i stil med Drottningholms slottspark, med lusthus som ofta hade en vacker framsida medan baksidan vette mot en häck eller mur. Under 1700-talets senare del blev romantikens trädgårdar och engelska parker högsta modet och som en reaktion mot det tidigare rätvinkliga anlades dessa parker med slingrande gångar, dammar, små valvbroar, kinesiska lusthus och turkiska kiosker, tempel, grottor och lövhyddor.
Ordet för "lusthus" (ty. Lusthaus) ger associationer till lustagadher, fornsvenskans ord för "lustgården" eller "paradiset". Danskans havehus placerar byggnaden i en inhägnad trädgård, medan engelskans summerhouse talar om dess begränsade användningstid. Ett annan engelskt-amerikanskt namn för lusthus gazebo, egentligen utkikstorn, utkikspaviljong, säger något om lusthusens funktion. Franskans gloriette låter oss förstå, att lusthuset betraktas som trädgårdens lekfulla prydnad och ägarens lilla stolthet.
